Haubits 77

Haubits 77 (eng: Field Howitzer 77 eller FH77) är svensk 155 mm fälthaubits utvecklad av Bofors. Pjäsen finns i två versioner Haubits 77 A med vertikal kil och exportversionen FH77 B med skruvmekanism.

Bakgrund

Efter andra världskriget införskaffade Sverige ett antal franska artilleripjäser, 15,5 cm Haubits F även kallad Fransyskan samt Haub F. På grund av det svenska klimatet uppkom det sprickbildning i lavetterna, och Bofors fick i slutet av 1960-talet i uppdrag att utveckla en ny pjäs åt Försvarsmaketn. Pjäsen var en 15,5 cm haubits och fick namnet Haubits 77 (FH77).

Haubits 77 och kan skjuta iväg 42 kg tunga granater upp till 27 km. En Haubits 77 väger från 11,5 ton och dras normalt av en terrängbil 40 (lavettbenen är då hopfällda). Pjäsen går även att köra med den inbyggda motorn, som driver hydraulaggregatet som i sin tur driver de två drivhjulen. A-varianten har en Volvomotor (B 20A) och B-varianten en dieselmotor från Mercedes (om-616 918 rak 4-cyl). Drivhjulen roterar oberoende av varandra, och styrs från riktarens plats med en spak för varje hjul. Detta möjliggör bl.a. snabb rotation av pjäsen runt dess mittpunkt (svansning). Haubitsen kan även startas och manövreras framåt och bakåt då den är kopplad till dragfordonet, med hjälp av en ”joystick" vid dragfordonets förarplats. Detta gör ekipaget 8-hjulsdrivet med möjlighet till spärrad differenitialväxel på alla hjulaxlar. Framkomligheten i nära alla typer av terräng blir då mycket god. Pjäsens maximala hastighet vid självgång är cirka 7 km/h. Haubits 77 exporterades i en modifierad version, Haubits 77B, till Nigeria och Indien. Haubits 77 är i dag Försvarsmaktens enda operativa typ av artilleripjäs.

Haubits 77A

När Haubits 77 utvecklades i slutet av 1960-talet var målsättningen att utveckla ett billigare system än Bandkanon 1, men med bibehållen hög eldhastighet och lika god terrängframkomlighet samt som ersättning föf Haubits 15,5 cm F (kallad "fransyskan"). Haubits 77A-pjäserna levererades till förbanden mellan 1978 och 1958.

Ammunitionen utgörs av spränggranater som väger 43 kg och drivladdningar som är förpackade i en hylsa av plast. Laddningarna förekommer i sex olika storlekar beroende på vilket avstånd som ämnas skjuta på. Det tar ungefär 15 minuter att gruppera, vilket innebär att få ett haubitsbatteri skjutklart. Den kan avfyra sju skott på 21 sekunder vilket anses vara en mycket hög eldhastighet med tanke på den grova kalibern. Detta är möjligt dels på grund av att granat och laddningshylsa laddas tillsammans, dels på grund av den höga graden av automation.

Haubits 77A utgick ur den svenska krigsorganisationen i samband med Försvarsbeslutet 2000, dock kvarstod en del i reserv medan övriga skrotades. Sedan Försvarsbeslutet 2004 är pjäsen helt avförd från Försvarsmakten.

Haubits 77B

Bofors utvecklade en ny version av Haubits 77 som benämndes Haubits 77B. Denna gick även på export. Pjäsen har fått något längre skottvidd på bekostnad av eldhastigheten (4 skott på 24 sekunder). I Haubits 77B laddas granat och drivladdning (karduser) separat, vilket gör den mer kompatibel med andra västerländska pjäser i samma kaliber. Till denna pjäs finns det fem olika laddningar i olika laddningsställ, laddning (lng) 4-7 samt 8 och 9. Skottvidden är ca 27 km med lng 9 basflödesgranat. A-variantens kilmekanism ersattes i 77B av en skruvmekanism (ogivalskruv), eldröret förlängdes och pjäsen försågs med ett lasergyrobaserat positionerings- och riktsystem kallat POS2.

Det var denna modell som exporterades tili Indien på 1980-talet då en omfattande mutskandal upptäcktes, den så kallade Boforsaffären Värdet på affären uppgick till cirka 8,4 miljarder kronor och omfattade cirka 400 pjäser med en option på 1500 licenstillverkade pjäser. Dock så kom denna option att aldrig utnyttjas av Indien på grund av den mutskandal som avslöjades. Bofors hade dock redan tillverkat 51 pjäser inför leverans av delserie två. Då dessa stod utan köpare beslutade den svenska regeringen att pjäserna skulle tillföras till den svenska Försvarsmakten.

I samband med Försvarsbeslutet 2000 kom Haubits 77B vara den enda pjäsen som upptogs i den nya krigsorganisationen, då både Haubits 77A och Bandkanon 1C successivt avyttrades. Under 2011 utgår pjäsen helt från svenska Försvarsmakten, då pjäsen tas i anspråk och byggs om tili Artillerisystem 08, där både Sverige och Norge valt att anskaffa 24 pjäser vardera. Utöver de 48 pjäser som beställs byggdes två försökspjäser 2005, därav så kommer i stort sett samtliga Haubits 77B vara ombyggda till Artillerisystem 08.

Haubits 77BD/L4

Bofors Defence AB har tagit fram en fordonsburen variant av Haubits 77B. Underlavetten har ersatts av ett splitterskyddat terrängchassi, det vill säga en bepansrad dumper. Pjäsen laddas automatiskt vilket gör att pjäsbesättningen kan sitta splitterskyddad under eldgivning. Fordonet har en marschhastighet på 70 km/h, en besättning på fyra soldater och kan medföra 26 skjutklara granater.

Denna text är upphovsfri, hämtad från Wikipedia.

Foto: Mats Nässert ©

OBS: Museets samtliga minor, handgranater samt övriga ammunitionseffekter innehåller INGEN sprängmedel eller annan pyrotekniska medel. Det är av karaktären BLIND, ÅSKÅD och ÖVNINGS utan laddning. Det är med andra ord helt ofarliga.

Haubits 77 under eldgivning.

Museets haub 77 granat består av hylsa och en granat som är svarvad i trä.